Wonderful

Dagens psykiska status: Överlag bra. Har haft en fin start på denna vecka. Känns som att det äntligen börjar hända lite positiva saker. Måste säga att jag faktiskt förtjänar det efter all skit.

Helgen som just gått har varit väldigt bra. Fredagen inleddes med att mamma fick komma hem från sjukhuset, om så bara för ett par dagar, men ändå. Vi åt pizza till middag och det var helt utsökt, därefter blev det Lets Dance för hela slanten. Karl Jan/ KarlJan(?) var helt fantastiskt rolig och Laila Bagge var het. Hur som helst tog ju programmet slut vilket var tråkigt eftersom man måste vänta en hel vecka på att få se mer. Kvällen avslutades hur som helst med en kvällsprommenad och lite Backpacker.  

Lördagen inleddes med att sega framför tvn, därefter mötte jag upp Amanda för en promenad. Vi pratade om allt som hänt och allt som ska hända. Efter några timmar gjorde sig kylan påmind och vi sade därmed hejdå och gick åt varsitt håll. Eftermiddagen spenderades framför dator, därefter gjorde jag och Tobbe oss i ordning för att åka hem till Carro. Kvällen spenderades då alltså hemma hos Carro. Vi åt middag, spelade spel och drack vin/öl. Carro var tvungen att krypa till sängs lite tidigare än oss andra eftersom hon skulle jobba på söndagen. Om jag inte minns helt fel gick hon och la sig någon gång kring ett, medans jag, Tobbe och Niklas gick och la oss strax efter tre.

Söndagen var en lugn dag. Vi degade framför tvn och fick även sällskap av Angie ett tag. Vid klockan fyra kände jag och Tobbe att det var dags för oss att börja åka hemmåt. Det blev ett stopp på sjukhuset för att hälsa på mamma, därfter köpte vi med oss mat hem som vi avnjöt framför tvn.


Idag: Har ägnat dagen åt att städa mitt rum, för första gången sedan innan jul. Har tömt en massa påsar och sorterat sinnessjukt mycket kläder. Har dessutom hänt tvätt, bytt gardiner i köket och lagt ut nya dukar. Har fyllt upp en ny tvättmaskin men eftersom det inte finns något sköljmedel så kan jag inte sätta igång den. Bajs.  

Allright, nu har jag äntligen tagit mig i kragen och ådstakommit lite grann. Jag har dammsugit nedervåningen, plockat undan tvätten, plockat undan disken och torkat av hela köksbänken. Hemmet är långt ifrån så fint som det brukar vara då mamma sköter det, men jag försöker i alla fall göra mitt bästa. Har dock inte orkat ta tag i mitt rum, men jag måste väl göra det så småning om. Problemet är bara det att jag inte tycker om att vistas på övervåningen. Vet inte varför, men det känns bara inte bra att vara där.

Gårdagen: Jag vaknade första gången vid klockan åtta och masade mig då ur sängen för att ringa några samtal. När jag var färdig med det återvände jag till sängen eftersom jag inte kunde finna någon bra anledning till att stanna uppe. Jag sov vidare till klockan tio och låg därefter och drog mig i sängen en bra stund innan jag slutligen gick upp. Jag hoppade direkt in i duschen eftersom mitt hår var en total katastrof. När jag var färdigduschad och klar gjorde jag två mackor och vandrade sedan ner till bilen. Det krävdes lite jobb för att få bilen att starta eftersom den var så kall, men turligt nog hann jag få igång den innan broder dök upp. Dagen spenderades sedan på sjukhuset med mamma. Hon hade fått byta avdelning så nu fick hon i alla fall lämna sängen, vilket var skönt. Vi satt och tittade på tv, drack kaffe och pratade.

När klockan blivit fyra var det dags för mig, Stoffa och pappa att åka hem. Jag och pappa stannade i Åkersberga för att handla mat och när vi väl kom hem var det dags för mig att börja med middagen, samtidigt som jag bakade chokladbollar och tömde diskmaskinen. Ganska körigt med andra ord. Efter middagen blev det tv för hela slanten. Vi tittade på en Irene Huss film på Canal Plus, därefter kröp jag och Tobbe till sängs.


Idag: Jag klev ur sängen vid klockan tio och har än så länge inte gjort någonting vettigt. Jag har degat framför datorn/tvn och varit allmänt seg. Har massor av saker att ta tag i, men jag orkar verkligen inte. Borde sätta igång en tvättmaskin, dammsuga, städa mitt rum, plocka i ordning i köket och fortsätta med projekt strykning. Men jag har verkligen noll lust. Vill inte göra någonting.

Just nu: Har precis försökt lära mig att stryka, eller jag har snarare försökt lära mig hur själva strykjärnet fungerar. Det gick inte sådär jätte bra. Hade planer på att stryka upp högen med kläder som mamma tvättade innan hon åkte till Bjurs och innan hon hamnade på sjukhus. Dessvärre kommer nog klädhögen förbli ostrykt eftersom strykjärnet envisas med att jävlas. Folk kanske undrar varför kläderna promt ska strykas, men så är det i detta hem. Mamma har alltid strykt allting.

Jag har ytterligare ett litet projekt på g, nämligen en stek i ugnen. Jag blev tvungen att ta reda på en stor bit fransyska som låg och drällde i kylen, och fransyska ska tydligen tillagas som stek. Jag har aldrig gjort en stek i hela mitt liv, så detta kan sluta lite hur som helst. Det känns i alla fall bättre att försöka tillaga den än att kasta bort hela utan att ens gett det en chans.

Notis: Det är bara att konstatera att jag kommer bli smällfet eftersom jag har ett enormt behov av att tröstäta.

Det blir inget besök hos mamma idag. Hon ringde precis då pappa och jag var på väg ut till bilen, hon var för trött och mådde för dåligt för att orka med besök. Känns självklart jätte jobbigt, dels att mamma mår så dåligt och dels att jag inte får träffa henne. Just nu försöker jag pigga upp mig själv genom att titta på Mamma Mia, det går väl sisådär. Har svårt att koncentrera mig på saker, tankarna flyger iväg hela tiden. Men man måste ju försöka få dagarna att gå på något vis.

I ett försök att skingra tankarna tänker jag nu försöka skriva ett inlägg om vad som hänt den senaste tiden.

På julafton vaknade jag och Tobbe upp hemma hos mig. Vi klev ur sängen vid halv tio och åt frukost tillsammans med mamma, pappa och farmor. När vi var mätta och belåtna började vi göra oss julfina, dessvärre flög tiden iväg och innan jag visste ordet av hade Tobbe åkt hem till sig. Resten av dagen ägnades åt att äta mat, titta på Kalle Anka och dela ut julklappar. Kring halv nio kom Tobbe och hämtade mig och vi åkte därefter hem till honom. Kvällen spenderade vi tillsammans med hans föräldrar.

På juldagen åkte vi tillbaks hem till mig eftersom jag var tvungen att packa inför Bjurs. Jag var inte ett dugg sugen på att packa men lyckades efter mycket om och men få ihop en väska med det nödvändigaste. Eftermiddagen slöades bort framför tvn och frammåt kvällen lämnade Tobbe mig ensam eftersom han skulle hem till sig och packa. Jag fortsatte dega fram tills klockan sju, då bar det av mot Norrtälje för att jobba. Kvällen och natten spenderades på Mobergs. Det var sjukt mycket folk och därmed fullt upp hela tiden. Blev en hel del plockande och springade, så jag var galet trött då jag kröp ned i min säng klockan sju på morgonen.

På annandagen vaknade jag av att mitt alarm ringde vid klockan tolv. Min kropp var inte utvilad för fem öre men efter en halvtimme lyckades jag äntligen kravla mig ur sängen. Min frukost fick bestå av ett glas filmjölk, därefter släpade jag mig in i duschen för att vakna till. När jag var färdigduschad dök Tobbe upp och efter en stund var vi redo att åka. Vi mötte upp Carro och Niklas vid Ledinge och därefter var det ett par timmars bilkörning. Det blev en mat/shoppingpaus i Valbo, därefter bar det av igen och vid åttatiden var vi slutligen framme. Jag började packa upp medans Carro höll mig sällskap och försökte hjälpa till så gott hon kunde. När vi var färdiga började vi fundera över vart våra karlar tagit vägen och precis som vi misstänkte hade de smitit iväg till Bäverhyddan för att dricka öl. Jag blev tjurig över detta då grabbarna stuckit med nyckeln vilket gjorde att vi var tvugna att stanna i vagnen, men efter en kort disskussion med Tobbe kom grabbarna hem med nyckeln och vi gick därefter tillbaks till Bäverhyddan tillsammans. Resten av kvällen och natten ägnades åt att spela Buzz, ringa pinsamma samtal och duscha.

Lördagen inleddes med en vända in till Falun där vi handlade upp oss på mat och alkohol, därefter återvände vi till Bjurs. Grabbarna slog sig ned vid grillen för att fixa korv medans jag och Carro läste. När vi fått i oss lite mat blev vi alla lite sega, men vi röck upp oss ganska snabbt då vi bestämde oss för att gå till relaxen och bada. De kommande timmarna spenderade vi i bubbeln och i bastun. När vi var nöjda klädde vi på oss och gick upp till Bäverhyddan för att beställa mat. Resten av kvällen sammanfattas bäst med orden alkohol, alkohol och lite mer alkhol. Natten avrundades hur som helst med en promenad.

Söndagen blev vår dag i backen. Jag var gnällig och trött och hade sjukt ont i halsen, det resulterade i att jag mest bara åkte rätt ned för backarna. Ingen finåkning alls med andra ord. När vi kom hem från backen var vi kalla och trötta men var ändå tvugna att bege oss in till Bjurs för att handla. När vi kom tillbaks till campingen gick grabbarna och diskade medans jag och Carro fick ansvara för grillen. Eftersom det var mörkt ute då vi skulle grilla var det ganska svårt att se när hamburgarna var färdiga, men vi lyckades ganska bra. Den enda som gnällde var Niklas, så antingen hade han otur och fick två brända eller så var han vara känslig.

På måndagen var det dags för oss att fara hemmåt. Vi ägnade förmiddagen åt att diska, städa och packa och vid halv två var vi redo att åka. Eftermiddagen spenderades alltså i bilen och när vi äntligen kom hem blev det tv för hela slanten.

Tisdagens enda aktivitet var en vända till Norrtälje för att gå på Bolaget, därefter blev det mer degande framför tvn.

På onsdagen var alltså nyårsafton kommen. Kvällen och natten spenderades hemma hos mig, tillsammans med Tobbe, Niklas och Carro. Vi åt übergod middag och bubblade i baljan. Hade en allmänt trevlig kväll alltså.


Sen kom 2009 och allting rasade samman.

Hur ska man bete sig när hela ens tillvaro ställs på sin spets? När man vet att saker och ting aldrig kommer återgå till det normala? Det finns inte längre någonting som är självklart och naturligt. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag är arg, ledsen, rädd och en himla massa mer. Jag försöker hela tiden intala mig själv att allting kommer bli bra, trots att den risken är så gott som obefintlig. Jag vet att jag gnällt mycket den senaste tiden, över min tillvaro som arbetslös och så. Men som läget är nu spelar det ingen som helst roll. Ingenting spelar någon roll längre. Allting känns förlorat.

Sjukt: På mindre än en timme har jag nu hunnit med att få tre samtal från pappa, ett från mamma, två från Cassandra och ett från Amanda. Förutom detta har det även blivit en del sms. Vad är grejen? Jag brukar aldrig bli uppringd av folk. Märkligt.