Farväl ljuva 70-tal
En underbar måndag
| Det finns få saker som kan glädja mig lika mycket som att vara ledig en måndag. Även om jag var hemma från skolan hela förra veckan på grund av sjukdom så är det en helt annan sak att vara hemma och veta att man är ledig, att man inte ska vara i skolan, att man inte går miste om någonting. Och att dessutom vara ledig en måndag, slippa veckans jobbigaste dag, slippa matte och slippa religion. Visserligen har jag en hel del plugg att göra här hemma, men det stör mig inte nämnvärt, jag får ju sitta i min soffa, framför min dator och kan ta pauser när helst jag vill. Helgen som passerat var väldigt lugn, men vad annat kan man förväntat sig när man mådde som jag. Fredagen spenderades framför tvn tillsammans med mamma, först blev det till att se på Dobidoo och sedan Idol. På lördagen bar det av till Roden för att stå där under öppethusdagen. Mellan klockan 9-13 skulle jag vara i skolan och de vara de fyra segaste timmarna i mitt liv, varje minut kändes som en evighet. Vid klockan ett kom Tobbe och hämtade mig och vi tog en sväng på Rusta för att handla lite saker. Lördagens fynd blev en fin julduk till köksbordet, en julig grytlapp och grillhandske samt en jättesöt "knytkorg", även den röd och julig. Vi åt middag hemma hos mig och begav oss sedan hem till Tobbe för att fixa i köket. Tobbe målade köksluckor och jag rensade ur de stökiga skåpen och hittade de mest bisarra saker man kan tänka sig. Kvällen avslutades med en gemensam dusch och filmtittande. Söndagen spenderades som vanligt med att fixa med övervåningen och äntligen blev alla köksluckor färdigmålade, äntligen är den gröna färgen ett minne blott. |
Ett riktigt konstverk
Mitt skitsnygga konstverk som jag skapade då Tobbe och jag var i Bjurs tillsammans för några veckor sedan. "Pannkakan" är gjord på våffelsmet och ja, den smakade precis så äckligt som den ser ut att göra.
Jag står kvar och stampar
För tillfället sitter jag i min soffa och väntar på att klockan ska slå åtta. Dagens största nöje lär bli att se på Idol, eller eventuellt Dobidoo om min föräldrar får bestämma. Jag känner mig verkligen fruktansvärt tråkig och det känns som att alla andra har så mycket roligare än vad jag har. Visserligen vet jag att livet inte blir roligare än vad man gör det, men det är svårt att hitta på kul saker då man är sjuk.
Hösten suger
Svart bälte i vardagseffektivitet
Jag har innhandlat en ny bok, och inte vilken bok som helst då. Få det gjort heter den och är en typ av instruktionsbok för sådanna förslappade och oroganiserade människor som jag. Den ska tydligen lära en hur man ska förvalta tiden på bästa sätt för att hinna med allting. Jag har än så länge ingen aning om ifall den är något att ha, men i mitt läge tåls det mesta att testas.
Ångest orsakas av brist på kontroll, organisation, förberedelse och handling.
Hösten suger - Skolan suger - Omvärlden suger - Jag suger
Hela den här veckan har jag känt mig så fruktansvärt trött på allt. Jag är verkligen så slut på allting, hösten, skolan, omvärlden. Det känns som att hela världen är på väg någonstans, som att alla har någonting att se fram emot och glädja sig åt. Jag står istället bara och stampar och försöker ta mig igenom en dag i taget. All min energi är borta, jag orkar knappt någonting längre. Jag försöker ta mig samman och kämpa, men det är mycket svårare än det låter. Jag är fan sämst.
I dreaming of a white christmas
* Baka ett egendesignat pepparkakshus tillsammans med Tobbe. Det ska vara stort och tjusigt och självklart ska det finnas söta små marsipanfigurer utanför.
* Baka pepparkakor och lussekatter tillsammans med mamma, as usual.
* Julpynta Tobbes övervåning när den äntligen är klar, det kommer bli supermysigt.
* Planera julparty tillsammans med Amanda.
Och en massa, massa mer.
Humor
Jag som ständigt är lite efter gällande det mesta har precis fått upp ögonen för den fruktansvärt roliga hemsidan tjuvlyssnat.se. Här följer några godbitar från min nya glädjekälla.
En far kommer cyklande. Sonen ~ 4 befinner sig några meter längre bak, också på cykel.
Sonen: Vad långsamt du cyklar pappa!
Pappan: Mm.
Sonen: Flytta på dig för i helvete så att jag kan cykla förbi.
Pappan (argt och chockat): Vad sa du?!
Sonen (tveksamt): ... pling, pling.
Kille ~15 läser tidningen och pratar om en annons för en affär som säljer damkläder.
Killen (konfunderat): Vadå DAMP-lagg?!
En ovanligt långhårig pojke ~8 ser lite obekväm ut då han blir ordentligt granskad av två killar ~20 i herrarnas omklädningsrum.
Pojken: Jag är faktiskt kille. Bara så att ni vet!
Pinsam tystnad.
Två tjejer ~16 står och läser reklamplanschen i busskuren.
Tjej 1: Kolla, de ska typ börja med alkolås på bussar.
Tjej 2: Men tänk om man varit på en fest och måste ta bussen någonstans, får man inte åka med då?
Min humor ligger på en sån fruktansvärt hög nivå.
730 dagar fyllda med kärlek
Förändrigar
Från och med imorgon tänker jag verkligen kämpa för att förändra min tillvaro, med allt vad det innebär.
Du får min själ att le
Tack Angie! Tack för att du lyssnar och förstår, på riktigt. Du är den första person som verkligen förstått vad jag menat då jag sagt att skolan är ett helvete, för du har känt samma. Nu känner jag mig inte lika ensam, för nu har jag någon att dela problemen med, någon som vet vad jag pratar om, någon som själv varit där.
Jag är fel
Plugga, plugga och plugga ännu mer
Duscha
Städa mitt rum
Få ordning på mina kläder
Fixa naglarna
Göra efterrätt
Vara social
Istället för att sitta framför datorn och:
Blogga om en massa skit
Hänga på msn
Lyssna på depparmusik
Skicka för många sms till Tobbe
Heal me
Imorgon är det dags för ännu ett möte hos kuratorn. På ett sätt känns det ganska bra, jag har liksom börjat acceptera det faktum att jag är misslyckad. Det jobbigaste med att behöva gå dit är att jag vet att jag inte kommer få så mycket sagt, jag kan liksom inte få det jag känner att bli ord, det smärtar för mycket. Jag kan erkänna för mig själv, men jag kan inte berätta för någon annan, det tar liksom stopp. Men det faktum att hon kommer sitta där, enbart för mig och se och höra bara mig, det känns fruktansvärt bra. Och att hon vill hjälpa, trots att hon inte kan det.
Banan + Bonde citat
Lina - Are you afterbliven?
Angie - No, I'm just damp!
Lina - Angie, ta ut foten ur video-luckan, snälla! (Sen när ska fötter vistas i video-luckor?)
Angie - Jag har en myggfitta i örat!
Jag kan se ljuset
| Just i detta nu är jag på riktigt bra humör, för jag har så mycket härligt att se fram emot. Först och främst kommer mina underbara Amanda hit imorgon ikväll och det känns kalas kul. Förhoppningsvis blir det en massa te-drickand och något avsnitt Desperate Housewives. Nästa sak jag ser fram emot är fredag, då jag och Tobbe ska ut och äta middag för att fira våra två år tillsammans, dessutom ska vi gå och se Lena + Orup, jag längtar! Som att inte dessa stundande händelser vore nog för att glädja mig så har jag dessutom bokat in en date med Angie nästa onsdag och jag ser sjukt mycket fram emot att få träffa henne igen. Plötsligt är tillvaron nästan uthärdlig. Bara två "vanliga" helger kvar, sen är det FÖRSTA ADVENT! Jag vill julpynta massa-massa-massa. OCh baka pepparkakor, lussekatter, knäck och ischoklad. Och slå in julklappar i fint papper och skriva "god jul _____ önskar ______ ! Och så vill jag tända adventsljus, ett efter ett. Och spela julmusik tills öronen trillar av.  |
Bara tre lektioner kvar med Charlie, sen är jag äntligen fri!
Dåligt humör, Hulken och färgkladd.
| Nu är ännu en måndag här igen, det är sjukt vad veckorna går fort. Denna helg har spenderats tillsammans med Tobias och den har varit bra, bortsett det faktum att mitt humör svängt som fan. Fredagen spenderades framför tvn, vi avnjöt vår middag framför Idol, sen blev den en dusch för mig och därefter ännu mer Idol. Lördagen inleddes med en sväng till Norrtälje, jag var på mitt allra sämsta humör och gnällde, skällde och blängde om vartannat. När vi var färdiga i Norrtälje åkte vi hem till mig en sväng, mamma skulle nämligen få äran att laga en kjol jag fått. När kjolen var hel åkte vi hem till Tobbe och åt middag tillsammans med hans föräldrar och syskon, samt hans storebrors flickvän. Söndagen var den dag då vi faktuskt gjorde någonting vettigt. Vi satte äntligen i gång med ommålningen av de gröna köksluckorna. Tobbe fick äran att slipa alla luckor medan jag åtog mig uppgiften att måla dem. Det hela slutade med att Tobbe såg ut som Hulke och jag var nedsmetad med färg. Efter drygt fem timmars arbete kände vi att det fick räcka så det blev en mysdusch tillsammans innan vi farde hem till mig. |
En känsla av ensamhet
Jag vet att det låter egoistiskt och självupptaget, men jag önskar att någon kunde fråga hur jag mår och faktiskt vilja höra mitt ärliga svar. Jag önskar att någon kunde visa att den bryr sig, för det skulle jag verkligen behöva. Det har jag behövt länge nu. Visst har jag Tobbe och han bryr sig, men han kommer aldrig kunna förstå, han kan aldrig komma i närheten av äkta förståelse. Dessutom skulle det kännas skönt att ha någon annan som brydde sig, någon som skulle orka lyssna och kanske rent av trösta. Men folk är upptagna med sina egna liv och sina egna problem och det förstår jag. Men det vore ändå skönt om det fanns någon som ville höra sanningen..
För att jag är ett psykfall
Detta är vad som gäller just nu
* Jag och Tobbe firar snart två år tillsammans och vi har äntligen kommit på hur vi ska fira den underbara dagen.
* Om ungefär en timme ska jag besöka skolans kurator, det var min mentor som ansåg att jag skulle det. Kan säker bli ehm itressant att prata med någon som inte har en aning om vem jag är eller vad jag tänker.
*I går köpte jag en jättestor och tjusig ros till Tobbe. Jag ville köpa något gulligt till honom när jag promenerade runt på stan, tyvärr kom jag inte på något så det fick bli en maffig röd ros. Finns det egentligen någon "sak" som bättre visar att man älskar någon?
* Jag lider av ett beroeende. H&Ms underkläder är min drog och jag kan verkligen inte sluta handla. Enda sättet att bli kvitt detta problem är att sluta gå in på H&M. Har köpt fyra nua underklädesset på två veckor och jag vet redan fler set som jag skulle vilja ha.
* Ikväll blir det bilkörning med pappa igen. Om ungefär ett halvår kanske man kan skicka ut mig i stadstrafik.
Riktig ångest
| Idag är det skola igen och jag känner mig verkligen inte taggad. Jag har verkligen noll ork eller vilja att släpa mig in till Roden för att ha en massa sega lektioner om ingenting. Jag vill verkligen inte, verkligen, verkligen inte alltså. Tyvärr har man inte mycket till val, och jag kan i alla fall glädja mig åt att jag gick upp i väldigt god tid och inte behlver stressa. Tyvärr har jag glömt mina skor i Tobbes bil (båda paren) så nu har jag ingenting förutom ballerinor eller möjligtvis Svergies fulaste gympaskor. Jag säger bara bajs för skola. |
Jag minns och jag saknar
För det är så här jag känner.
Jag saknar hur det brukade vara. Jag saknar filmkvällar tillsammans med er. Jag saknar kvällarna tillsammans då vi krökade eller bara snackade. Jag saknar att få umgås med er alla, för vi umgås inte som förr. Jag har försökt att inte bry mig, försökt att inte sakna. Men sanningen är den att jag känner en stor tomhet, en enorm tomhet. Jag minns Valborg och jag minns då vi rodde över Largen för att ha picknick. Jag minns då vi spelade kubb tillsammans, jag var ju sämst på det, precis som när vi spelade Twister. Jag minns den tiden väldigt väl. Och jag saknar.
Carro, Niklas, Linus och Jessi, det är tiden tillsammans med er jag saknar.
