Wonderful

Efter en underbar helg i Bjurs har verkligheten tyvärr hunnit ifatt mig nu. Jag älskar att komma upp till Bjurs, man får sådan distans till saker och ting och kan se allting ur ett annat perspektiv, eller så behöver man inte se det ur något perspektiv alls om man så inte vill. När jag befinner mig där bleknar verkligheten, mobiler fungerar inte där, det finns inga datorer eller någonting. Det innebär att när jag är där kan människor inte få tag på mig, jag kan bara få tag på dom, förutsatt att jag ställer mig mitt på vägen eller promenerar ner till sjön. För ett kort tag kan jag då glömma allting som vanligtvis tynger mig, där uppe känns ingenting lika viktigt. Tyvärr hinner verkligheten ikapp allt för fort. Nu sitter jag åter här hemma, med tankar som trycker sig på. Tankar om skola, framtid, mig själv,  vänner och ovänner. Det lugn som rådde inom mig denna helg är nu bortblåst, jag kan knappt förstå att det ens fanns där. Jag längtar redan tillbaks, för i Bjurs är livet alltid lite lättare.

Helgen som passerat har jag och Tobbe spenderat uppe i husvagnen i Bjurs. Det var supermysigt och jätte härligt att få komma ifrån allting. Dessvärre gick vissa saker inte riktigt som vi tänkt oss.


Vår resa upp till Bjurs visade dock att en sak är väldigt säker. Jag är världens sämsta vägvisare.

Jag och Tobbe vid en fyrvägskorsning:
Tobbe- Hur ska jag köra nu då?
Jag- Du ska köra ditåt, där alla bilar kör.
Det jag menade var alltså rakt fram.

Hur som helst, vi gav oss av från Norrtälje någon gång kring halv fyra. Det första jag konstaterade då jag hoppade in i bilen var att vi hade ett fruktansvärt dåligt utbud av cd-skivor. Efter att ha räknat samman skivorna konstaterade jag att vi hade 5 stycken, varav två jag tyckte var bra och det var givetvis dom Tobbe tyckte var dåliga. Nåväl, det fanns inte mycket att görs åt saken utan vi fick finna oss i situationen. Vi susade fram längs vägen och efter några timmar körde vi till Tobbes stora glädje över Dalälven. Tyvärr blev hans glädje kortvarig då det visade sig att Dalälven var betydligt mindre än han föreställt sig. Jag som varit kissnödig de senaste tio milen brydde mig inte utan ville bara komma fram till Donken i Valbo. När vi kom fram dit skyndade jag in på toaletten medan Tobbe fick beställa mat åt oss, sedan satte vi oss och åt innan vi farde vidare. På torsdagen hade Tobbe gissat på en tid då han trodde att vi skulle vara framme i Bjurs, han chansade på 19.47. Tyvärr dög hans chansining inte riktigt för när vi kommit in på campingen och stängt av bilen var klockan 19.49. Jag medger dock att det var en jävligt grym chansning. Det första jag gjorde var att försöka få igång vanliga värmaren istället för fläkten och det gick förvånandsvärt bra. Därefter packade vi in allting i husvagnen och efter det slog vi igång tvn för att titta på Idol. Vi kröp upp i soffan med en stor godisskål och hade det allmänt mysigt. När Idol var slut var vi båda väldigt sugna på att gå på en prommenad, tyvärr var det omöjligt eftersom jag glömt att packa ned några "platta" skor, dvs skor utan klack. Istället bestämde vi oss för att krypa till sängs eftersom vi båda var trötta efter den långa bilresan.

På lördagen vaknade vi båda pigga och utvilade och vi bestämde oss för att göra våfflor till frukost. Tobbe satte igång med att röra ihop våffelsmeten medan jag vispade grädden. När vi sedan skulle sätta i kontakten till våffeljärnet stötte vi på ett problem. Alla eluttag i husvagnen var jordade, medan vårat våffeljärn från stenåldern var ojordat. Det fanns med andra ord inte en chqans att vi skulle kunna grädda några våfflor. Men detta gjorde oss inte så besvikna för på våffelförpackningen stod det att man kunde göra pannkakssmet om man tillsatte mer vatten. Sagt och gjort, snart låg den första pannkakan i stekpannan och gräddades. Tyvärr blev pannakakorna inte riktigt så som man kunnat hoppats på. De blev likbleka och superknapriga och smakade som en blandning mellan våffla och pajdeg. Men om man hade tillräckligt mycket sylt och grädde på dom smakade de nästan helt okey. När vi sedan ätit upp vår "smaskiga" frukost bestämde vi oss för att gå och duscha. Saken är dock den att i Bjurs är det herrdusch och damdusch som gäller, men det hindrade inte oss utan vi smet båda in på damernas. När vi duschat färdigt bestämde vi oss för att åka till Sågmyra, det är nämligen så att det finns en stor outlet där som heter Lager 157. En kvart senare entrade vi den enorma tegelbyggnaden och jag hittade omgående en skitsnygg skjorta till Tobbe. Men det roligaste inköpet på Lager 157 blev ett par skor till mig. Och inte vilka skor som helst då utan ett par "multicolor" från Monki. Det är seriöst de fulaste skorna jag någonsin sett, de är rosa och blåa och gröna och vita och ja, multifärgade helt enkelt. Men de kostade bara 150 kronor och jag behöve ett par platta skor så att jag och Tobbe skulle kunna promenera. När vi slutligen tagit oss igenom hela affären hade vi samlat på oss en skjorta, två tjocktröjor till Tobbe, ett par skor till mig, tre t-shirtar till mig och tre par strumpor vardera. Nöjda begav vi oss hemmåt för att göra toast. När vi var mätta och belåtna var det äntligen dags för vår promenad. Det som började som en liten mysig visning av campingen slutade med bergsbestigning. Vi flåsade oss upp för de backar jag vanligtvis åker snowboard ned för och efter mycket om och men nådde vi slutligen toppen. Vi slog oss ned i sittliften och gungade lite smått. Jag hade sett fram emot att få njuta av utsikten, men tyvärr var det allt för dimmigt för att kunna se speciellt långt. Efter en stunds vila började vi vandra ned för berget igen och det var betydligt lättare. När vi var tillbaks i husvagnen var det redan mörkt och jag ville se på Jurtjyrkogården(djurkyrkogården alltså). Tobbe var inte speciellt svårövertalad och efter en liten stund satt vi åter uppkrupna i soffan och titta på filmen. Tanken var att vid filmens slut skulle vi gå bort på pubkvällen på Bäverhyddan, tyvärr blev jag allt för trött av att se på film, så det blev inget med det.

På söndagen vanade vi hungriga som två vargar. Vi hade nämligen skippat att göra middag under lördagkvällen då vi inte kände oss speciellt hungriga. Därför kom vi på den briljanta idén att vi kunde äta middagen till frukost. Vår frukost blev alltså kycklig och pommes med bea. När vi ätit färdigt var det dags att börja städa och packa ihop saker inför hemfärden. Tobbe fick diska medan jag fixade husvagnen och runt klockan halv två rullade vi ut från campingen. Eller vi trodde i alla fall att klockan var runt halv två, egentligen var den bara halv ett eftersom vi tydligen gått över till vintertid. Vår resa gick väldigt bra och när vi kom till Valbo stannade vi där för att ta en vända på IKEA. det vi skulle handla var en hylla, men det blev även en tavla, en dörrmatta och till min stora glädje en stor kartong med julsaker. När vi handlat färdigt skulle vi hem till min farmor, det var bara ett problem. Farmor hade flyttat och jag visste inte vart. Jag fick en dålig vägbeskrivning men trodde ändå att jag skulle lyckas hitta. Det hela gick välfigt bra, förutom att vi råkade köra runt Gävle centrum, istället för in i det som vi egentligen skulle. Men det gick bra ändå, vi fick köra in i centrum från andra hållet, dvs när vi kommit ut på andra sidan. Allting gick jätte bra och helt plötsligt fick jag syn på en skylt där vi skulle svänga. Dessvärre var det omöjligt, det var nämligen en mittrefug ivägen. Så vi fick fortsätta ned till centrum och vända där för att sedan köra tillbaks igen, fast åt andra hållet. Efter en stunds vimsande kom vi i alla fall hem till farmor och där blev vi bjudna på mat och det satt inte helt fel. En och en halv timme senare fortsatte vi vår resa hemmåt och den förflöt väldigt smidigt.

Den här dagen känns verkligen evighetslång. Tisdagar brukar vara min favoritdag, tiden brukar rinna iväg och innan man vet ordet av är skoldagen slut och jag får hoppa in i bilen med Tobbe och åka hem. Men inte idag inte, tiden släpar sig fram, långsamt,långsamt. det värsta är att jag inte ens kan strunta i sista lektionen och åka hem istället, jag har ju inget busskort idag. Så jag får helt enkelt pina mig igenom turismlektionen innan jag får hoppa in i Tobbes bil och fara hemmåt.

Jag HATAR att inte ha någon mobiltelefon. Imorse höll jag på att försova mig, vanliga väckarklockor suger. Och det är sjukt vad isolerad jag känner mig utan mobilen, jag känner mig helt bortkopplad från världen. Jag kan inte få tag på folk och dom kan inte få tag på mig, det suger. Utan min telefon måste jag lita på att Tobbe på egen hand lyckas komma ihåg att hämta mig efter skolan och det kan inte sluta bra. Jag vill ha tillbaks min mobil!

Jag insåg för en liten stund sedan att jag har matteprov idag och det är ett faktum att jag inte har något mattehuvud. Jag är alldeles för ologisk för att ens förstå de allra enklaste tal, jag räknar fortfarande plus och minus på fingrarna. Som att inte detta vore elände nog har jag dessutom prov i arbetssätt och lärande på onsdag, det provet jag skulle gjort för två veckor sedan alltså. Men trots detta känner jag mig rätt positiv för om en vecka är det höstlov, finaly!

Igår hade jag en fantastisk kväll tillsammans med Amanda och Cassandra. För första gången på evigheter träffades vi alla tre samtidigt och det var verkligen jätte mysigt. Cassandra bjöd på middag och sedan drack vi te och pratade om allt man kan tänka sig. Cassandra är fortfarande på jakt efter mannen i hennes liv och försöker komma på hur hon ska bära sig åt för att bli gift inom det närmsta året. Amanda velar mellan karlar och försöker släppa taget om det som varit. Och jag hade som vanligt inga större problem, bortsett att jag avskyr skolan och inte har en aning om vad jag vill med mitt liv. Hur som hlest så avslutades kvällen med ett avsnitt Desperate Housewives, sen kom Tobbe och hämtade mig och vi åkte hem och kröp ner i min säng.

Nostalgi - Hösten 2002

Idag är jag en jävla surkärring som gnäller på allt. Världen suger och jag är så förbannat trött på hösten nu. Den var mysig ett tag men nu när alla löv fallit till marken är allt bara grått och allmänt tråkigt. Jag avskyr skolan och orkar inte vara där, jag hatar ämnena, jag hatar mitt schema och vissa lärare är faktiskt idioter. Jag är trött på folk som ljuger och som inte vågar stå för vad dom sagt eller för vad dom vill. Jag är trött på mig själv för att jag klagar på allting och inte gör någonting åt min situiation. Åhh vad jag inte tycker om sånna här dagar. Har i alla fall en ljuspunkt att se fram emot. En mysig kväll med älsklingen framför Bonde söker fru, jag ska kura ihop mig i våran soffa med en kopp te och bara njuta av Tobbes sällskap.

Okey, nu har jag lyckats fördriva typ två och en halv timme och trots det är det endå en timme kvar till friskvården börjar. Vad är grejen med ständiga håltimmar och lektioner utan något att göra? Är det verkligen så konstigt att folk skolkar när dagarna fylls med så mycket dötid?

Så har ännu en härlig helg passerat och gett plats åt en måndag. Just nu sitter jag i skolan, har precis överlevt en mattelektion. Känner mig otroligt trött på allting, vill verkligen inte vara här. Eller egentligen vill jag faktiskt inte göra någonting alls. Jag vill bara komma hem till Tobbe igen, krypa upp sängen med en kopp te och gömma mig. Tyvärr går ju inte det, vilket är lite synd. Men jag har i alla fall konstaterat att det bara är tre veckor kvar till höstlovet och 10 skolveckor kvar till jullovet.

Nåväl, jag har i alla fall haft en härlig helg. Fredagen spederade jag och Tobbe framför Idol, efter det blev det en kvällspromenad med Molle och sen direkt i säng. Vi var båda sjukt trötta så det fick lov att bli en kort fredagkväll för oss.

Lördagen inleddes med ett par avsnitt Beverly Hills, efter det begav vi oss till Norrtälje för att hälsa på Tobebs storasyster Fia, som flyttade in i en lägenhet där tillsammans med hennes pojkvän Cribbe för någon vecka sedan. Efter en mysig fika åkte jag och Tobbe till "Knutby torg" . Där handlade vi en matta och gardiner och andra nödvändiga ting. Kvällen spederad vi tillsammans med Carro och Niklas. Vi åt en god middag och snackade en hel massa skit. Dessutom tittade vi igenom gamla bilder från förr. Kort sagt var den en väldigt mysig afton och jag längtar redan till nästa.

Söndagen var en riktig degar dag. Jag och Tobbe låg framför tvn hela dagen och tittade på Beverly Hills, något Tobbe inte tyckte var speciellt roligt. Middagen bestod givetvis av pizza från Rays, det är ju söndagsrutin.

Jag minns och jag saknar. Den där härliga tiden, åren på Länna skola då varje dag var en lek. Det var vår tid, din och min. Vi förgyllde varandras dagar med dåliga skämt, konstiga upptåg och en jävla massa skitsnack. Ingen kan locka fram min bästa sida så som du, du får mitt hjärta att le.

Amanda + Lina