The best is yet to come.

Jag sitter fortfarande på jobbet. Väntar ivrigt på att Tobbe ska komma och hälsa på mig. Tiden går så långsamt så jag frågade honom om han hade lust att komma förbi här en stund och turligt nog för mig hade han det. Ska bli trevligt med lite sällskap, tiden går så mycket fortare då. Och har jag riktig tur kanske min käre pojkvän har med sig en kopp te till mig. Men då ska jag ha riktigt, riktigt mycket tur. Nåväl, mer än halva dagen avklarad. Alltid något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0