Wonderful

Jag undrar när saknaden efter dig kommer ge med sig, för jag vill inget hellre än glömma. Det gör för ont att minnas och sakna. Om det ändå varit som så att du bett mig dra åt helvete, om du sagt att du inte ansåg att jag var värd din tid och energi, att du inte längre ville ha med mig att göra, ja då kunde jag acceptera det. Då kunde jag nöjt mig med att bara känna ilska, istället för att gå runt och undra vad jag gjorde som var så fel. För jag förstår inte och det gör mig tokig. Hur skulle jag veta att det var fel när ingen sa det?