Wonderful

Nu har det gått evigheter sedan jag senast skrev någonting här och mycket har hunnit hända under tiden som gått. Den största och viktigaste händelsen är dock rätt givet studenten. Det var alltså i fredags som det smällde, fredagen den 13de var dagen då min tid på Roden tog slut. Och herregud vad bra det kändes.

Studentedagen inleddes med champangefrukost i parken. Trots att jag sovit riktigt, riktigt dåligt under natten var jag inte det minsta trött. Det skålades och skrålades och alla humör var på topp. När klockan började bli mycket var det dags att vandra upp mot Roden. Väl inne på handel blev det sjöng lärarna en sång till oss elever som handlade om oss. Kvar i elva var det dags att förflytta sig till aulan där estererna sjöng ocj rektorn höll tal. Jag var helt utflippad, stod på stolarna, hoppade och skrek. Efter visiten i aulan var det dags att återvända till handel för betygsutdelning och när det var avklarat var det äntligen dags för alla Rodens studenter att springa ut.

Utspringet var galet med otroligt mycket folk. Himlen hade intagits av stora mörka moln och regnet hängde verkligen i luften. Efter lite kramkalas med mina föräldrar, bror, farmor och Tobbe var det dags att hoppa upp på vagnen och vi hann inte mer än lämna Rodens parkering innan regnet öste ned från himlen. Mina tunna vita klänning blev sjukt genomskinlig så hela Norrtälje fick ta sig en titt på min rumpa. Hur som helst så lät jag inte vädret förstöra mitt goda humör, inte ens haglet påverkade mig det minsta.

När jag kom hem var det genast dags för klädbyte då min klänning gick att vrida ur, eller alla mina kläder gick att vrida ur. Ombytt och klar var det dags för mat och presenter. Jag fick skitsnygga coctailglas av min kära farmor som jag kommer använda väldigt flitigt. Frammåt kvällen kom Tobbe hem till mig, då i sällskap av Angie, Robin och Johannes. Jag hälsade dem välkomna genom att sitta på altanräcket och skrika. Vi fördrev någon/några (?) timmar med att dricka ute på altan, sedan bar det av mot Mobergs.

Väl framme vid Mobergs var det till att köa. Tjugo minuter för mig och Tobbe och lite över en timme för Angie, Robin och Johannes. Från timmarna på Mobergs minns jag inte mycket av vad jag gjorde, dock minns jag att jag hade väldigt roligt. Jag vimsade runt och pratade med alla möjliga människor, träffade en gammal vän från förr som jag inte sett på evigheter och rökte, drack och dansade såklart.

Strax innan klockan tre drog vi oss ut från Mobergs och ned mot Statoil för att få i oss den obligatoriska mosbrickan. Mamma anläde precis då vi fått vår mat så alla hoppade nöjda in i bilen och började äta. Johannes som fick åka i bakluckan somnade och tappade sin mosbricka. Väl hemma blev det hur som helst bums i säng och jag somnade på drygt en sekund.

Som en liten notis bör det nämnas att jag aldrig varit så full som jag var under detta dygn. Jag drack i princip oavrutet i 17 timmar men lyckades ändå vara på topp. Jag mådde aldrig dåligt och var aldrig trött, bara jävligt lycklig. Tyvärr var lördagen inte riktigt lika rolig då jag mådde som jag förtjänade. Men det var fan värt det.

Nu väntar ett par veckors ledighet innan det är dags för mig att börja jobba. Känns väldigt konstigt att vara helt ledig.