Wonderful

Nu har jag varit ute på en promenad i solskenet, helt ensam. Det var riktigt hemskt att bara vara ute och gå, det kändes så totalt meiningslöst. När jag promenerade med Molle var det ofta härligt att promenera ensam, bara Molle och jag. Men att promenera helt fucking solo var bara ensamt och konstigt. Jag anade aldrig att Molle hade en så stor plats i mitt hjärta och var en så stor del av mitt liv. Det är sjukt vad ordspråket "man vet inte vad man har förns man förlorat det" stämmer.