För du vet inte vad du pratar om
Måndagen är nu avklarad och det känns givetvis kalas. Har haft en helt okey dag, den har gått väldigt fort. Gav mig av kring halv nio imorse och kom hem strax efter klockan halv sju. Hittade Tobbe i köket, fin som han är hade han diskat upp vårt diskberg som vuxit sig allt större under helgen. Vi började genast laga mat och när den var färdig slog vi oss ned framför tvn och tittade på två gamla avsnitt Vänner.
Den senaste timmen har vi fördrivit framför datorn. Vi har suttit och tittat på resor och kommit fram till att vi nog ska slå till i höst. Jag känner ett enormt behov av att komma iväg, vill se något nytt och spännande. Just toppar Tunisien vår lista över potentiella resmål. Än så länge är ju inget bestämt, men jag hoppas. Allting hänger på att jag ska lyckas samla ihop cash så det räcker. Men vad tusan, det ska väl inte vara omöjligt.
Om drygt en månad, eller en månad och en vecka, fyller Tobbe 20 år och jag har redan lite smått panik över vad jag ska köpa till honom. Insåg att jag för tillfället har på tok för dålig ekonomi för att kunna handla någonting och när jag väl får lön kommer jag inte ha tid att handla någonting förns efter hans födelsedag. Jag kommer jobba måndag-fredag klockan 10.00-18.00 samt lördagar från 10.00 till 15.00. Jag har länge funderat på att köpa en gitarr till honom, men för det krävs både tid och pengar och det verkar vara omöjligt att lyckas ha både och samtidigt.
I mitt huvud har jag även börjat planera för Tobbes födelsedagsfest. Känner att jag behöver ett litet projekt att roa mig med, men Tobbe tycker att det är för tidigt att planera någonting. Tyvärr måste jag ju acceptera hans åsikt eftersom det är han som fyller år. Typiskt.
Nu ska jag bege mig upp till övervåningen för att titta på Lyxfällan tillsammans med Tobbe. Han väntar snällt i soffan med en kopp te till mig. Jag har banne mig blivit bortskämt under sommaren, eftersom jag jobbade då han var ledig så fick han sköta det mesta här hemma. Tror vi fastnat lite i det trots att båda jobbar nu. Jag måste skärpa till mig nu.
Än så länge bara en dröm.
Men kanske, kanske blir det verklighet.
