Och än en gång hinner verkligheten ikapp
Efter en underbar helg i Bjurs har verkligheten tyvärr hunnit ifatt mig nu. Jag älskar att komma upp till Bjurs, man får sådan distans till saker och ting och kan se allting ur ett annat perspektiv, eller så behöver man inte se det ur något perspektiv alls om man så inte vill. När jag befinner mig där bleknar verkligheten, mobiler fungerar inte där, det finns inga datorer eller någonting. Det innebär att när jag är där kan människor inte få tag på mig, jag kan bara få tag på dom, förutsatt att jag ställer mig mitt på vägen eller promenerar ner till sjön. För ett kort tag kan jag då glömma allting som vanligtvis tynger mig, där uppe känns ingenting lika viktigt. Tyvärr hinner verkligheten ikapp allt för fort. Nu sitter jag åter här hemma, med tankar som trycker sig på. Tankar om skola, framtid, mig själv, vänner och ovänner. Det lugn som rådde inom mig denna helg är nu bortblåst, jag kan knappt förstå att det ens fanns där. Jag längtar redan tillbaks, för i Bjurs är livet alltid lite lättare.
Båda alternativen låter bra :)
Har du ett mobilnummer jag kan nå dig på?
Så att vi kan prata närmare om det hela..