Wonderful

För det är så här jag känner.

Jag saknar hur det brukade vara. Jag saknar filmkvällar tillsammans med er. Jag saknar kvällarna tillsammans då vi krökade eller bara snackade. Jag saknar att få umgås med er alla, för vi umgås inte som förr. Jag har försökt att inte bry mig, försökt att inte sakna. Men sanningen är den att jag känner en stor tomhet, en enorm tomhet. Jag minns Valborg och jag minns då vi rodde över Largen för att ha picknick. Jag minns då vi spelade kubb tillsammans, jag var ju sämst på det, precis som när vi spelade Twister. Jag minns den tiden väldigt väl. Och jag saknar.

Carro, Niklas, Linus och Jessi, det är tiden tillsammans med er jag saknar.