Wonderful

I fredags fyllde Jonte år och det skulle firas med utgång. Jag hade från början tänkt stanna hemma på grund av dålig ekonomi, men tillslut insåg jag vilken tråkig banger jag skulle vara då så det fick bli utgång trots allt. Jag och Tobbe gjorde oss i ordning och åkte sedan mot Norrtälje. Längs vägen plockade vi upp Linus och Jessi, som även dom skulle fira Jonte på hans stora dag. Väl framme i Norrtälje gick vi till "På G" där vi träffade Fredrik, Jonte, Annie, Martin, Ante och några till. Vi snackade skit och drack lite och runt halv elva tiden började jag, Tobbe, Linus, Jessi och Fredrik promenera mot Mobergs. Vid Gustavslund skulle Tobbe lämna oss en stund för att vänta på Angie, Robin och Johannes som skulle komma med bussen från Stockholm, vi andra fortsatte då gå mot Mobergs. Efter en stund upptäcker dock jag och Fredrik att Linus och Jessi halkat efter, eller rättare sagt stog de still. Jag och Fredrik ställdes oss då vid en vägkorsning och väntade på dem och inleder då en otroligt djupodlad konverastion om totalt meningslösa saker. Efter en lång stunds väntan i kylan kommer Linus och Jessi tillslut fram till mig och Fredrik och säger att de tänker åka hem. Denna nyhet var inte speciellt glädjande och Fredrik kunde inte hålla tillbaks sin besvikelse utan började gorma på Linus. Efter ett tag har Fredrik inget mer att säga och går då därifrån och kvar stod då jag som ett jäkla fån. Helt plötsligt hör jag några killar från en närliggande balkong och en av killarna lät precis som min bror. Jag smyger fram till balkongen men inser att det inte alls var min bror, vilket var väldigt synd eftersom jag hade behövt nyckeln till hans lägenhet. Jag börjar gå efter Fredrik men tyvärr  höll han ett otroligt högt tempo så jag fick verkligen kämpa för att hinna ifatt. När jag äntligen kom fram till Fredrik var jag otroligt kissnödig så jag gav honom min handväska och försvann upp i skogen. Tillsammans fortsatte vi mot Mobergs och när vi väl kom fram var jag helt stelfrusen och precis när vi skulle till att gå in kom nästa bakslag. Jag hade inget leg med mig. Slarvig som jag är hade jag bett Tobbe att ta hand om mitt leg och tråkigt nog för mig var han inte där, utan han befann sig nere vid Statoil. Det hela slutade med att jag fick vänta ute i kylan i 20 minuter, men när jag väl fick komma in var det verkligen värt det. Fredagkvällen var en av de bästa på mycket, mycket länge för jag hade så kul, riktigt kul. Vi dansade på scenen, rökte en hel massa, drack ännu mer och pratade, pratade, pratade. Jag ångrar inte för en sekund att jag tog mig i kragen och faktiskt följde med ut, dessutom blev ju Jonte glad eftersom han inte räknat med att jag skulle dyka upp. Vi avslutade kvällen med en mosmeny på Statoil, sedan promenerade jag och Tobbe hem till Stoffe för att få lite välbehövd sömn.

Äntligen en riktigt rolig fredag som jag kan leva på ett tag.