Im so tired of beeing sorry
Det känns faktiskt som att jag försökt. I månader ansträngde jag mig till det yttersta för att alltid finnas där, trots att jag aldrig fick någonting för det. Jag kämpade verkligen, för jag ville så gärna tro dig då du sa att du också ville att det skulle bli som förut. Men det är svårt att ensam bygga upp vår relation, jag kan tyvärr inte bevara vänskapen på egen hand, hur gärna jag än vill. Jag har inte velat ge upp, för jag minns vad vi hade och jag minns vad vår vänskap betöd för mig. Men mitt hopp har minskat i takt med tiden som gått och nu kanske det är dags för mig att inse. Inse att du bara ljög för mig då du sa att du ville att vi skulle träffas, då du sa att allting skulle ordna sig. Inte en enda gång har du hört av dig till mig efter du sa det.